tisdag 25 juli 2017

Sossarna fegar ur i sjukvårdsdebatten

Idag skulle jag i radion ha debatterat krisen inom förlossningsvården där man under veckan har rapporterat om patienter som skickas till Finland för att föda eftersom det är brist på platser inom neonatalvården i Uppsala. Majoriteten avböjde tyvärr att debattera detta med mig idag eftersom de anser att detta inte är en fråga för oss politiker utan handlar om enskilt fall.

Den politiska ledningen gör alltså som vanligt d.v.s. man försöker undvika att ta det politiska ansvaret och stå till svars för vilka konsekvenser deras politik får.  Vi ska såklart inte diskutera enskilda patientfall men det måste vara möjligt även för sossar att prata om sjukvården ur ett politiskt perspektiv där det finns enskilda patienter som har drabbats. Om man inte är beredd att göra det så har man nog svårt att prata om något över huvud taget inom politiken, det finns alltid exempel på människor som har drabbats eller kommer drabbas av politiska beslut.

I sak så har jag uppfattningen att ansvaret ligger på oss politiker att säkerställa att vi har en sjukvård som är tillgänglig året runt även på sommaren och att vi har bemanning för att klara av det. För att klara av det måste vi ha tillräckligt med personal och för att lyckas med det måste vi vara en tillräcklig attraktiv arbetsgivare.

Samtidigt är det bra att vi har ett väl utvecklat samarbete mellan landsting/regioner och andra länder. Vi har inte möjlighet i Region Gävleborg och ska inte ha det för att klara av alla patienter utan där har vi vårt Universitetssjukhus, Akademiska sjukhuset, och när inte resurserna där räcker till så ska vi hjälpas åt i hela landet eller t.o.m. i andra länder.

Det som är märkligt här är att patienten ifråga skulle tas om hand på Akademiska men de har inte tillräckligt med vårdplatser för att klara det eftersom mer än hälften av dem är stängda nu under sommaren. I detta fall är det även vårt ansvar som sjukvårdspolitiker i Gävleborg att säkerställa att vi har vårdavtal med andra regioner och att de har kapacitet att ta hand om våra patienter, vilket inte har skett i detta fall.

Vi har tidigare lagt konkreta förslag på hur vi ska säkerställa bra bemanning i Gävleborg men vi bör även lyfta frågan om hur vi säkerställer vård för Gävleborgarna i andra landsting.

måndag 17 juli 2017

Okritiska frågor angående ökande problem med hyrläkare

Ett återkommande ämne i vårdsverige är problematiken med hyrläkare, eller stafettläkare som det ibland kallas. Idag lyfter helahälsingland detta problem och det är intressant hur man svarar från regionen och vilka motfrågor som journalisten ställer(eller rättare sagt inte ställer).

Det påstås att ”Om en läkare sjukskrivs, har tjänstledigt eller semester är det ibland svårt att hitta ersättare – så det hyrs in personal från bemanningsföretag.” Detta stämmer visserligen men det stora problemet är inte att läkare är sjukskrivna eller har semester utan att vi har för få läkare anställda. Exempelvis saknas 70 allmänläkare inom regionens egen primärvård vilket motsvarar hälften av behovet. Att så många skulle vara sjukskrivna, tjänstlediga eller har semester är ju högst osannolikt. Varför ställer inte journalisten motfrågor på det påståendet?

Sedan påstås att man är på väg att minska beroendet av hyrläkare. ”….men att vi ska minska beroendet. Det målet är vi redan på väg till, det har ju minskat per år” Stämmer verkligen detta? Inom primärvården där det saknas 70 allmänläkare finns det inget som tyder på att beroendet  minskar, utan snarare tvärtom. Se bara vad som händer på Iggesund HC, Hudiksvall HC o.s.v. Kostnaderna ökar dessutom i år.

Journalisten skriver även att ”Flest hyrläkare i Region Gävleborg finns att hitta inom primärvårdens offentliga och privata sektioner.” Den information jag har så är det inte alls så stora problem hos de privata vårdcentralerna utan det är inom den offentliga som det saknas hälften av alla läkare. Detta kan såklart bara vara ett missförstånd hos journalisten men ändå så blir påståendet felaktigt.

Det skrivs även att antalet läkare står stabilt sedan 2010 medan antalet vårdcentraler har ökat. Det stämmer säkert att antalet läkare är relativt konstant men vi har ersatt erfarna överläkare med utbildningsläkare vilka inte kan likställas. Det har blivit fler vårdcentraler med det intressanta är att vårdcentralerna har under samma tid blivit mindre istället. Det mått man använder är antal patient per läkare och det har inte ändrats så mycket, så det innebär att påståendet inte riktigt är relevant. (Vi vet också att majoriteten vill lägga ned de mindre HC för att bara satsa på större enheter, därav så framställer majoriteten detta irrelevanta påstående)

Till sist klämmer ansvarig chef till med att det är de andra större regionerna som ska fixa Gävleborgs problem med hyrläkare, mycket märkligt och oansvarigt uttalande.

Jag kan förstå om det är svårt för allmänjournalister att vara insatta i sjukvården och det som händer och då finns det en risk att man inte ställer de motfrågor som bör ställas och låter ansvariga personer stå oemotsagda. Tidigare hade vi tre landstingsjournalister på länets tidningar och nu har man minskat ned detta och frågan är om det finns någon sådan uttalad överhuvudtaget kvar.

När det gäller Regionens agerande så blir jag upprörd när det är felaktiga uppgifter som sprids, man kan såklart bli missförstådd av media och återges på ett felaktigt sätt. Men tyvärr så är detta ett agerande som har pågått under många år och jag kan inte säga att det har blivit så mycket bättre sedan kulmen med NordKoreaTV.

Till sist så slås jag av att de ansvariga vill att andra ska lösa våra problem. Varför har man det yttersta ansvaret om man inte är beredd att ta just det ansvaret. Tyvärr så är även den styrande majoriteten inne på samma linje, att det inte är värre här än någon annan stans och att det alltid är någon annans problem.

Det krävs helt enkelt ett maktskifte i Region Gävleborg vid valet nästa år, först då kan vi som är beredda att göra något åt situationen ges möjlighet att agera. Annars kommer den sittande majoriteten fortsätta med sin strutstaktik.

torsdag 13 juli 2017

Onödig klasskampsretorik i vårddebatten

Vänsterpartiet fortsätter att göra märkliga sommarinlägg i sjukvårdsdebatten. Nu är det deras vårdpolitiske talesperson tillsammans med deras länsordförande i Gävleborg som ger sig in i debatten om den ojämlika vården. Jag välkomnar vänsterpartiets nyfunna intresse av att bekämpa den ojämlika vården, men vart finns deras starke man i Region Gävleborg i denna så viktiga fråga?

I min politiska gärning har jag under alla år fört resonemang om att vi måste komma till rätta med den ojämlika sjukvården, men där har vänstern inte visat något intresse eller engagemang. Nu finns det ändå hopp om att de ska våga ge sig in i debatten, även om det än så länge inte är deras regionpolitiker.

Man försöker nu sig på konststycket att koppla den ojämlika hälsan till vinster i välfärden och traditionell klasskampsretorik. Det är tråkigt att man inte kan ta bort sina ideologiska skygglappar och föra en konstruktiv dialog om detta stora problem.

För det första blandar man ihop hälsa och vård. En bra hälsa beror på många olika saker och där har sjukvården ett begränsat inflytande, det är först när ohälsa uppstår som man söker sig till vården för att få hjälp och då är det den ojämlika vården det handlar om.

En bra och jämlik hälsa beror på många olika faktorer där faktorer som utbildningsnivå, social bakgrund och nätverk, fritidsintresse, val av yrke, påverkar. Samtidigt kan man inte säga att du automatiskt drabbas av ohälsa om du valt ett särskilt yrke, fritidsintresse eller utbildning. Andra faktorer som har stor påverkan på hälsan är huruvida man röker, dricker, hur man äter och i vilken omfattning man motionerar.  En intressant fråga som man bör ställa sig är vilket ansvar individen själv har, är det okej att röka trots att man vet att det kommer försämra hälsan?

Om man sedan för resonemang om den ojämlika vården så är det intressant att läsa vänsterpartisternas inlägg om att det endast är en resursfråga och att stoppa vinster i välfärden. Om bra vård var kopplat till ekonomiska resurser så förstår jag inte hur det kan komma sig att de landsting som har lägst skatt också har den bästa sjukvården. Så därför är det intressant när man nu för fram alla miljoner man lägger från regeringen  till landsting/Regioner och kommunerna, på vilket sätt kommer dessa förbättra för Gävleborgarna. Jag har inte hört från länets vänsterpartister att man vill satsa resurser på vården, det är bara att läsa deras egen regionbudget.

Jämför vi dessutom och ser hur länets vänsterpartister har lyckats där de under lång tid har suttit med och styrt Landsting/Region Gävleborg och vi har bland de högsta landstingsskatten. Två mätningar som ger en övergripande bild är ”hälsopolitisk åtgärdbar dödlighet” och ”sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet” och de visar ett väldigt nedslående betyg för länets vänsterpartister, vi ligger i absoluta botten i dessa. Varför är det inga journalister som påpekar det när V ger sig in i den regionala sjukvårdsdebatten.

 

Men ändå så finns det några saker vi är överens om och som är värda att påpeka, det händer ganska ofta att de missar det i sin retorik. För det första är det att sjukvården i Sverige ska finansieras via skatten. Inget av partierna är vad jag vet är för en annan modell med privat finansiering. För det andra är vi överens om att vård ska ges efter behov, ingen vad jag har hört vill ge vård efter andra kriterier.

måndag 3 juli 2017

Verklighetsfrämmande vänsterpartister

Ibland undrar jag hur långt vissa politiker finns från verkligheten. Igår kunde vi höra ifrån Almedalen Vänsterpartiets partiledare kräva nattöppna vårdcentraler, men hallå!

I Gävleborg har vi dygnetruntöppna jourmottagningar i Bollnäs och Ljusdal. Till detta finns det även jourmottagningar kvällar och helger på Gävle- och Hudiksvalls sjukhus samt i Söderhamn och Sandviken. Att alla inte har öppet dygnet runt beror såklart på att det inte finns tillräckligt med patientunderlag, är det Sandviken och Söderhamn som ska vara öppet dygnet runt? Vilka primärvårdspatienter är det som ska söka sig dit på natten? Detta skulle enligt vänsterpartiet råda bot på de överfulla akutmottagningarna i landet.

Är det verkligen just på natten som det är fullt på akuten? Vad jag fått info om så är det framförallt på kvällarna som det är mycket att göra och framförallt på måndag förmiddagar. På vilket sätt blir det mindre att göra på måndagsförmiddag på akuten om primärvårdsjouren har öppet på torsdag natt?

Det verkar som vänsterpartiet har noll koll på hur läget är inom vården, och vad säger vänsterpartisterna i Gävleborg om att deras partiledare vill att man ska ha öppet på jouren i Söderhamn och Sandviken dygnet runt? Jag ser fram emot att Alf och gänget nu föreslår detta i Regionen, ska bli riktigt intressant att se hur de tänkt sig detta och varför.

Ett alternativ till att ha öppet dygnet runt för dessa vårdcentraler är såklart att vi kompletterar dagens akutmottagningar med primärvårdsresurser om nu behovet finns, men som sagt hur många patienter är primärvårdspatienter en onsdagsnatt?

Att sedan vänsterpartiet slipper helt dessa kritiska frågor visar väl på att media inte riktigt gör den kritiska granskningen som man borde.

fredag 30 juni 2017

Slutreplik (för denna gång) om Inköp Gävleborg

Debatten om Inköp Gävleborg fortsätter och kommer säkert fortsätta ett bra tag till. Igår hade socialdemokraternas kommunalråd skrivit ett inlägg där hon ifrågasätter Alliansens agerande i frågan. Självklart var hon kritisk till hur vi har agerat i fullmäktige när vi någon timme efter budgeten var antagen, rev upp den del som handlar om just inköp Gävleborg. Detta är såklart tråkigt att man nu vilseleder Gävleborna och övriga kommuner, men det agerande är kanske något man kan förvänta sig av den socialdemokratiska oppositionen. Jag skrev såklart ett kort svar på detta och förklarade återigen det parlamentariska läget, och vips så var hon på och fortsatte sitt angrepp. Jag tycker nog att jag har sagt mitt i detta och vi får se om socialdemokraterna lugnar ned sig.

I diskussionen har det även diskuterats huruvida man får kommentera enskildas tjänstemän förehavanden eller inte. Ett problem uppstår när en enskild medarbetare går in i en politisk fråga, får vi då politiker inte diskutera sakfrågan längre? För mig är det självklart att sakfrågan måste få diskuteras men vi ska inte diskutera enskilda tjänstemän, varken i sociala medier eller i traditionella medier. Jag lever efter den principen och håller mig till det, hur andra gör får de stå till svars för.

Därför blir jag lite fundersam när de ledande socialdemokraterna nu själva blandar in tjänstemän i artiklar i tidningen, tyvärr har jag inte möjlighet och se vad de skriver på sociala medier eftersom de har valt att ha stängda sidor* som inte är öppna för oss alla. Men jag får anta att de gör samma sak där.

Exempelvis är det socialdemokraternas starke man Jörgen som hänger ut enskild medarbetare om dennes anställningsförhållanden och spekulerar i vad som hänt i enskilda möten. Även socialdemokraternas andra oppositionsråd Åsa drar nu in ytterligare tjänstemän i diskussionen i den senaste debattartikel som hon skrivit om Inköp Gävleborg. Jag tycker det är olyckligt att vi hamnar där.

Är det så att socialdemokrater kan hänvisa till tjänstemän och prata om dem i media medan vi moderater inte kan det? (Se tidigare inlägg om mitt resonemang om denna logik)
Jag tror det krävs en djupare diskussion mellan oss politiker i de olika partierna om hur vi ser på detta. Jag tror även vi behöver föra en diskussion om vart gränsen går mellan politiken och tjänstemännen, det har jag också diskuterat tidigare men frågan känns kanske ännu mer aktuell nu.

I och med detta hoppas jag nu denna fråga är utagerad och att vi kan fokusera på att arbeta för ett ännu bättre Gävle och Gävleborg.

*Ett av de två s-kommunalråden har nu accepterat min förfrågan

Är vi med kostar det, är vi inte med kostar det

Idag läser vi om regionens kostnader för att inte vara med i Almedalen. Tidigare år har vi betalat stora pengar och haft många medarbetare på plats för att vara med och arrangera seminarier. Jag har varit kritisk till vilken nytta dessa har gett och därför är det glädjande att den nya regionledningen har valt att inte vara med i år. Tyvärr så hade den gamla regionledningen(som består av samma politiker som den nya) bestämt att slå på extra stort i år eftersom de var helt säkra på att vi 2019 skulle bilda storregion.

Tänk så fel det kan bli, det kostar att vara med och det kostar att inte vara med. Hur sjutton ska man göra för att slippa betala för Almedalen.

Personligen väljer jag att inte åka till Almedalen i år. Tidigare år har jag valt att vara där för att på ett kostnadseffektivt sätt fylla på med ny kunskap och nätverka med viktiga aktörer inom branschen. Men framförallt har jag åkt dit för att vara så delaktig som majoriteten tillåter i våra egna arrangemang. Det är olyckligt om ingen från oppositionen är på plats och får se vad det egentligen ger regionen att lägga så mycket pengar och tid på det.

I år kommer jag följa detta från hemmaplan, blir en del jobb och förberedelser inför hösten. Hur det blir nästa år får jag se.

tisdag 27 juni 2017

Vem äger sanningen?

Ofta när det blir politiska diskussioner så ställer man sig frågan, vem är det som har rätt och vem har fel? Vi i oppositionen beskriver verkligheten på ett sätt och majoriteten på ett helt annat sätt. Jag har tidigare fått en känsla av att media och andra tycker att majoriteten har tolkningsföreträde framför oppositionen. Det kanske är rätt och ska vara så, men då blir jag lite förundrad när majoriteten skiftar d.v.s. socialdemokraterna hamnar i opposition och Alliansen i ledningen.

Jag har noterat att det kanske inte är just majoriteten/ledningen som har tolkningsföreträde utan att det är just socialdemokraterna som har det. Det märks ganska tydligt i debatten när en socialdemokrat påstår något så måste vi moderater kolla upp det för att sedan bemöta det, vilket ofta visar sig att deras påstående inte stämma men då är debatten redan förbi och deras påstående få stå utan att någon korrigerar. Påstår vi moderater något så blir vi direkt ifrågasatt av S och där vi avkrävs bevis för vårt påstående är korrekt.

Det finns även en skillnad när man läser media, vem får mest utrymme att förklara vad man vill? Även där kan man se att det inte handlar om majoritet vs opposition utan socialdemokraterna vs Alliansen. Detta har jag tidigare påpekat när maktskifte skedde i Hudiksvall eller när regeringsmakten skiftar.

Jag kan även konstatera att det nu även sker i Gävle. När de rödgröna presenterade sin budget fick de flera artiklar där man beskrev vad man ville göra och enskilda tjänstemän bekräftade deras förslag. När Alliansen, d.v.s. ledningen, presenterade sin budget blev det inte alls behandlad på samma sätt. Där fick dessutom verksamheterna beskriva hur deras verksamhet skulle påverkas om fiktiva sparbeting genomfördes.

När SD röstar med Alliansen så beskrivs det som att de tillsammans beslutat något medan när SD röstar med de rödgröna så är det helt naturligt. Se bara vad som hänt i riksdagen eller nu även i Gävle kommun.

Är det så att socialdemokratin alltid har rätt och deras beskrivning av verkligheten är den korrekta? Självklart inte, det kan vara så att det finns två olika bilder av samma verklighet. Vilken bild är då korrekt och varför ska media och andra aktörer förstärka den ena beskrivningen och ifrågasätta den andra.

En reaktion på detta är att de som känner att den traditionella median inte återspeglar verkligheten och politiken på ett korrekt och rättvist sätt skapar egna kanaler för att förmedla sitt budskap, exempel på det är de högerextrema siter som växt fram. Då får dessa versioner helt stå oemotsagda och ingen granskningskoll kan genomföras.

Ett stort ansvar åligger alltså den traditionella media att fortsätta granska och beskriva de olika alternativen men då måste man komma bort från oskäliga vinklingar och faktiskt låta alternativen få samma utrymme och värderas på samma sätt. Gör man inte det så ser framtiden för demokratin mörk ut.